Alla regeringar är övertygade om att om de bara får lite mera resurser så kommer de att kunna fixa diverse brister i samhället. Resurser får man om man höjer skatten. Det bästa är om man kan motivera skattehöjningar med något som låter bra. Om man kan förklara att den nya skatten kommer att stoppa växthuseffekten, skapa fred på jorden, eller vad det nu kan vara, så kommer nog medborgarna att säga ”Jamen det låter ju bra, klart vi ställer upp”, ungefär.
Problem med legitimiteten uppstår dock om det man motiverade skatten med försvinner – utan att skatten gör detsamma.
I Sverige hade vi t ex en del besvär med främmande ubåtar (eller var det en mink eller taxibåt?) som trängde in i bl a Hårsfjärden 1982. Det var ju dyrt för regeringen att slänga en massa sjunkbomber för 1 miljon kr styck i vattnet, så i all hast infördes en extra bensinskatt på 25 öre ”för att skapa resurser till ubåtsförsvaret” som det hette. Mig veterligt har inte den här skatten tagits bort igen, trots att ubåtshotet får sägas vara begränsat idag. Mycket tyder på att Anders Borg inte lyfter upp frågan just nu..
Men när politikerna inför en ny skatt på något som de vill minska för att det är skadligt kan det ju också bli problem med resultatet.
Nyligen föreslog Miljöpartiet en bensinskattehöjning på 49 öre/liter som ska ge ett antal miljarder som satsas på t ex infrastruktur och kollektivtrafik. ”Det blir inte så mycket dyrare för en normal bilist, om man kör 3-4 mil mindre i månaden sparar man in hela höjningen” sa språkröret Peter Eriksson, en kalkyl som verkar stämma.
Men om nu alla försöker spara pengar och kör 3-4 mil mindre i månaden, och därmed sparar miljön och reducerar användandet av fossila bränslen, så får man ju inte in de där pengarna – hur får man då resurser till att bygga kollektivtrafik?
I Danmark har nu regeringen funderat på hur de kan motivera en ny skatt och har lagt fram ett förslag som under åren har diskuterats fram och tillbaka i flera länder, nämligen en skatt på mättat fett. Skatten beräknas med 13,50 kronor per kilo mättat fett och ska förhoppningsvis ge 1,1 miljarder DKK per år. Av den summan står skatten på kött för knappt hälften. Motiveringen från regeringen är såklart att danskarna inte äter så sunt, och om de nu drog ner på mättat fett i kosten så skulle det säkert bli bättre.
Den intressanta frågan är ju om det nu uppstår samma dilemma som det eventuellt gör i Sverige med Miljöpartiets förslag till bensinskattehöjning: Om nu danskarna väljer att undvika mättat fett och äter ”sund” mat istället så får ju inte staten in några pengar på den här skatten.
De räknar kanske kallt med att de danska medborgarna, som inte är så fogliga som svenskar, ska köpa detsamma som de alltid gjort?
När Skatteministeriet straffar mättat fett visar de också att de inte hängt med särskilt mycket i debatten, och det är ingen nyhet. Danmark ligger nämligen långt efter Sverige i det här ämnet och kostråden i Danmark är mest som i Sverige för 10 år sedan: ”Ät mindre fett i allmänhet, mindre mättat fett i synnerhet, och rör på dig.”
Otaliga är de danska TV-program som genom åren följt heroiskt kämpande överviktiga. De promenerar så fötterna blöder, äter sallad med kyckling, dricker vatten och med sammanbiten blick smyger de upp på vågen efter ännu en dag i hungerns tecken.
Därför borde ju regeringsförslaget varmt välkomnas av alla glada danskar som väl tror på budskapet.
Men nu skriver den danska tidningen Ingeniören att skatten inte riktigt blir som det var tänkt.
Skatten ska ju få danskarna att välja bl a magrare köttprodukter, men nu blir det komplicerat.
Inte så mycket Tax Free numera
Skatten är baserad på fetthalt; Oxkött får exempelvis en högre skatt än kyckling. Men alla produkter baserade på en sorts kött har ju inte samma fetthalt, t ex så har ju köttfärsprodukter – en mycket populär produkt i Danmark – olika fetthalter. Men skatten på fläskfärs blir densamma om den så innehåller 5 eller 25% fett. Skatten beräknas nämligen per kilo fläskkött i tabellerna, och ”det skulle bli orimligt att försöka se hur mycket fett som slaktarna mal ner i färsen”, säger en talesman för skatteministeriet. De ville helst göra undantag för kött i sin fettskatt men då sa EU stopp; då blir konkurrensen inte rättvis. (Se tabell med prisexempel i länken till Ingeniören ovan)
Ordförande Michael Brokkenhuus-Schack i ”Landbrug og Födevarer” anser att detta tydligt visar att den här skatten inte bygger på ambitionen om att förbättra hälsan, utan det är ”en ren pengemaskine for statskassen”, en konklusion som onekligen verkar korrekt.
Mette Wier, på Forebyggningskommisionen, som föreslog fettskatten till regeringen, säger i en kommentar att så här var det ju inte alls tänkt att bli. De föreslog en högre skatt, 20 kr/kilo mättat fett och att det skulle beräknas på angiven fettprocent på förpackningarna.
Skatteministeriet understryker att det ännu inte finns ett färdigt förslag och att det slutliga förslaget kommer att utformas ”i samarbete med berörda parter”, så nu ska det väl kohandlas på olika sätt.
Förslaget, som det ser ut idag, innebär att 250 gr danskt smör stiger från 15,50 till 17,60 dkk (14%). För er som inte smakat det kan jag intyga att det fortfarande är prisvärt.
En kyckling stiger i pris med 1,5 % och en Entrecote med 0,9%, de dyrare varorna påverkas mindre räknat i procent.
Låt oss nu se om danskarna rusar upp på EUs topplista över hälsosamma folkslag med detta tilltag – vilket innebär att skatten inte ger något till statskassan, men jag tvivlar.
Signaturen Rolf kommenterar under artikeln: ”Fett behöver vi, men kom hellre med en skatt på de varor som har både högt innehåll av socker/snabba kolhydrater och hög halt av fett. Det är de som är osunda, gör oss feta och för övrigt är onaturliga för kroppen.” Amen!
Jag tänker osökt på en artikel i en dansk tidning på 80-talet där de kommenterade att danskarnas livslängd var mycket lägre än svenskarnas: ”Därmed är det bevisat att det tar längre tid att äta och dricka ihjäl sig än att tråka ihjäl sig”
Ja den som lever får se!
